Vårt förhållande var minst sagt trasigt. Hur skulle jag kunna lita på honom igen? Vi kom överens om att han måste gå i terapi och ta sig an sitt missbruksproblem. Vi fixade det ekonomiska tack vare stöttande familj, men nu måste han också fixas. Vi började gå på möten hos Spelberoendes Riksförbund. Som anhörig deltog jag också. Lite AA karaktär över det. Funkar för många men var inte rätt för oss. Jag förstår behovet att finna ett sammanhang och kunna dela med likasinnade men jag kände också lite sektkänsla. Vi mot de onda spelföretagen. Men det var ju inte spelföretagen som orsakat H:s missbruk. Det var ju H som inte klarade av att hantera sitt spelande. Du är ensam ansvarig för ditt liv och du gör dina egna val. Ingen annan kan göras ansvarig för ditt agerande. Så svenskt att vilja hitta en annan skurk - ansvarig. Nånannanismen i kvadrat. Har en väninna som nog ligger på gränsen till shopoholic. Också ett missbruk – att konsumera över sina tillgångar. Men här är det inga som ropar på att affärer ska stänga för att skydda missbrukare. Nu är inte jag missbrukare men har levt med en. Jo jag har rökt. Slutade när jag väntade första barnet. Man utsätts dagligen för frestelser. Även jag blir sugen på cigarett när jag känner doften, ser nån röka eller efter en god middag med vänner. Men jag tror inte på att förbjuda.

H började en individuell KBT-behandling och vi gick tillsammans i terapi. Så smått började  vi komma på fötter. Vardagslivet återgick till hur det en gång varit, med ett undantag – vi hade naturligtvis ont om pengar.