Sonen fyllde år och som vanligt  fick han en slant av mormor och morfar. Han sparade till nya skridskor. När jag förde över pengarna till hans konto noterade jag till min förvåning att det stod på noll. Tänkte att detta kan inte vara möjligt. Något måste vara fel. Kollade dotterns konto. Likaså det på noll kronor. Kände den berömda kalla kåren på ryggen. Ställde H mot väggen senare på kvällen. Han hade börjat spela igen. Inte ett återfall, utan flera. Så mycket vi gått igenom. Men när han tog våra barns pengar, utan att jag misstänkt något… mitt huvud snurrade. Funderade mycket över hans beteenden under våren, vad han sagt och vad han uppenbarligen ljugit om. Men han så sårbar. Jag kunde ju inte lämna honom. Han behövde min hjälp och stöd. Och sommarlovet närmade sig.